tanklstmodig.blogg.se

Det är noll insyn i lägenheten. Tror jag i alla fall. Om en inte är på balkongen. Och det passar eftersom att naken het är föredra. Men vanemänniska som man är så har det blivit en vana att gå med kläder. Måste öva på det där. 

 

Fördel med att bo i stan: närhet till det mesta.

Nackdel med att bo själv: Laga mat. Avskyr att laga mat.

Mycket tankar i kväll. Mest om kroppsuppfattning och om att gå vidare. Ska nog ringa till vårdcentralen och boka tid för en konsultation om bukplastik. Rent psykiskt behöver jag det, ja till viss del fysiskt också. Men jag är rädd. Det kommer att göra så jävulskt ont och jag har en liten och inte så mycket avlastning. Sen innebär en plastik dränage och skit. Hur fixar man det med en fyraåring och en bebis. Det kommer att strama i månader...

Jag vet inte hur jag ska göra helt enkelt. Men en konsultation kan en ju alltid gå på se om man ens får lov att göra det.

 

Imorgon ska Ludvig till Moster Rie och Jula. Sova i husvagnen. Han är peppad till tusen!

 

Första natten med båda barnen i lägenheten stundar. Det ska bli mysigt.

Det är fantastiskt hur en fyraåring kan stöka upp på enbart några minuter! Han har redan hunnit leka med bilar, tåg och lera och har enbart varit här i två timmar. Jag har i alla fall tiden att städa.

 

Väntar kvällsbesök nu. Igår var första kvällen ensam och den var mindre dryg än vad jag trodde att den skulle vara. Tvingade mig själv att sitta ner och ta det lugnt även om det finns saker som måste göras. Måste dra fram symaskinen och sy kanaler i några gardiner så att det inte ekar så fantastiskt här.

 

Ludvig är grymt besviken på TV-utbudet och jag förstår honom. Canaldigital har strulat till det så jag har bara 1, 2 och 4. Barnkanalen också förstås men de sänder inge roligt så här dags på dagen. I och för sig har jag en dvd-spelare med tillhörande filmer men tyvärr ingen förlängningsladd och det är ont om uttag här. Det får bli en senare sak att ordna känns det som.

 

De flesta har gått tillbaka till sina jobb efter semestrarna nu och det märks när man försöker få tag i folk. Jag ser framemot att ha ett jobb att gå till eller i alla fall en sysselsättning. Fick tipset av storasyster att ringa till kommunen och se om de behöver ha kontaktpersoneroch på så sätt dryg ut kassan med någon tusing i månaden. Det hade varit mycet välkommet. Ska bara finna orken till det.

Dålig uppdatering är väl det här kallas. Det har varit folk här hela tiden sen flytten och det känns skönt men det lämnar inte så mycket plats till annat.

 

Kvällen i går var trevlig. mycket skratt och vänner. Men framåt småtimmar kommer ändå känslan av ensamhet över mig. Jag är lämnad kvar. Bortratad. Har inget erbjuda. Två av människorna var kvar tills klockan tre, antagligen mest för att jag hade svårt att släppa dom. För det är ensamt. Sängen är så jävla stor (trots att jag mestadelen av nätterna sov ensam de sista åren). Lo har börjat sova hela nätterna helt plötsligt vilket gör det ännu mer ensamt men det är skönt för henne.

 

Jag fyller dagarna med att städa och pyssla men någon gång måste en ändå sätta sig ner och reflektera. Då hade det varit skönt att ha någon att bolla med. Alla har egna liv och jobb att sköta. Jag känner mig ganska meningslös, utan något syfte.

 

Jaja, färdigstädat och tvättar. Ska montera ihop ett caféset och ringa i panik till någon när det inte går. 

Dåligt med updateringar här nu men det är mycket att stå i vid en flytt.

Lägenheten är nästintill iordninngställd. Underbara vänner som har ställt upp med att bära, skruva, dona, fixa och helt enkelt bara finnas till och stötta.

 

Idag blir det små pill sen är det spelkväll. Jag sover dåligt. Sängen är skön men stor.

 

Grannen mittöver har två barn varav den äldsta killen hemskt gärna ville träffa Ludvig nästa vecka och leka. Annars är dte inte så mycket barn här sa mamman. Hade varit underbart om de två fungerade ihop och man kande köra en "öppen-dörr". Alltså att de kan gå över till varandra och leka.

 

Får väl ta och fixa in lite bilder här kanske?

Nu är jag här.

 

Dagen har gått bra. Ludvig är ledsen och orolig vilket inte alls är konstigt. Jag höll på att börja gråta när jag lämnade honom i huset. Det känns som att jag överger honom. Att jag har berövat honom på en familj. Han vill vara hos sin mamma och syster men också hos sin pappa och det skär i hjärtat att se kampen i hans huvud.

 

Jag har ingen säng. Soffan är bäddad men den är stenhård och i velour men det funkar nog för en natt. I morgon ska jag gosa in mig i den nya sängen med Lo. Undrar om hon kommer att acceptera att bli nerlagd i sin egen säng efter nattamningarna. Kommer att bli fruktansvärt trångt här annars.

 

Jag blev återigen påmind om vilken underbar familj jag har och för att inte tala om mina vänner. De ställer verkligen upp när det behövs.

 

Nu, svtplay. Sen sömn.

Det är tight i kroppen i dag. Svårt att andas. Till hälften är det som julafton och till hälften vill jag bara hålla fast i det jag har.

 

Flyttdags! 

För några år sedan hade jag en fantastisk upptäckt. Den ändrade mitt liv och mitt sätt att se på en del saker. Jag upptäckte nämligen att Peps Persson inte sjöng "hök stanna", utan "hög standard".

 

Ikväll har jag haft en liknande. Electric Banana Band sjunger inte "Maya, min Maya! Min pilska lilla piraya", utan bitska! Ännu en sång som makes more sense!

 

Än så länge en bra dag. De senaste dagarna har vi bråkat konstant men idag har vi hållt sams och delat upp tillhörigheter. Så jäkla mycket man behöver.

Det här med ekonomi gnager mig. Efter ala räkningar är betalad, och under förutsättningen att jag blir beviljad bostadsbidrag, så har jag 2500:- kvar att leva på. Det är inte speciellt mycket pengar till mat, hygien och nöje med mera. Ska försöka hålla en matbudget på 1500:- i månaden. Senast jag gjorde det var när jag precis flyttat hemifrån. Tur att jag har gjort en operation så att jag äter som en myra i alla fall. Det blir storkok som gäller och jag måste göra barnmat.

 

Har halva köket kvar att gå igenom och min garderob, sne är dte äntligen klart. Släpet är lastat med första omgången och i morgon ska soffan hämtas så att jag har någonstans att sova första natten.

 

Dags för en kaffepaus!

Blev inte så mycket gjort. Tuttfia vaknade och körde ett amningsmaraton. Storebror har varit i väg med pappa och badat tillsammans med vänner. Han hade haft roligt och var "jävla mycket trött".

 

Har lagt till 30 julbloggar. Jag peppar riktigt mycket inför julen men i år har den en speciell betydelse. Inte bara för att det är min första jul i egen lägenhet utan också för att då har det gått ett halvår. De borde vara lättare då. Livet bör ha gått vidare. Sen gillar jag julen.

 

Nä, knyta sig nu. Ny dag i morgon.

 

 

 

 

Så, nu sitter jag här i soffan. Jag borde verkligen ta tag i det här med att packa men det är verkligen hitt sau dä luar just nu. Undanflykt, jag vet.

Vi hann med en tur till bvc och lillskruttan växer, på bredden, så det knakar! 9,8 kg vägde hon in på! Inte konstigt att hon tycker det är jobbigt i värmen alltså. Kommer bara i håg själv hur jag led när temperaturen steg över 20 grader för några år sedan.

 

Konstigt det där med. Jag trodde jag skulle känna mig mer bekväm i min kropp nu när jag väger 50 kg mindre men icke! Alltid finns det något att klaga på. Det hänger här och där och är jag inte lite glåmig säg? Nä, jag måste nog jobba på min självbild en hel del höst. Jag duger nog alldeles lagom som jag är. Det hade iofs varit skönt om folk kunde sluta kommentera vikten alltid. Jag gör inget aktivt för att tappa mer i vikt och det är definitivt inget jag kan göra något åt. 

 

Nä, ska se om Losan kan somna en stund så jag kan tömma en garderob.

Det börjar dra ihop sig och det är mycket som ska fixas. Jag drömmer mardrömmar om bestick. Jag har inga bestick! Plastgafflarna jagar mig uppför trappor och jag vaknar kallsvettig. Tur man inte har större problem.

 

Dagens schema består av packning och städning. Ett besök på bvc för Losan ska med petas in. Får se om hon sprängt alla viktkurvor eller om det lugnat ner sig lite nu. Tänder har hon fått i alla fall och de används flitigt vid amningar. Närhet som närhet antar jag.

 

Bitterljuvt. Det är en konstig känsla. Jag ser framemot att få bo själv. Att få inreda som jag vill och att bara behöva ta hänsyn till mig och hur jag vill ha det. Jag har aldrig bott ensam. Det skrämmer mig en del. Att vara ensam är inget jag är bra på, det slutar oftast med att jag sitter handlingsförlamad och stirrar in i en vägg. Dock har jag bestämt mig för att försöka aktivera genom att måla och pyssla nu i början. Får väl se hur länge det håller, att genomföra saker är inte heller min starka sida.

 

 

Jag har länge tänkt att jag borde börja skriva. Det svåra är att hitta något att skriva om, något som är intressant. Den här gången går det kanske.

 

Jag har snart packat ihop hela mitt liv hos dig. Eller rättare sagt, mitt halva liv eftersom femtio procent av mig är du. Kartongerna står staplade, kläderna lagda i högar och sjävförtroendet i ruiner. Det är tungt att att tänka på att det ska finnas något som är liv efter oss.

Lilleman är orolig och går rundor. Han vill hjälpa till, men jag tror att han vill fixa oss. Det går inte. Det har du bestämt, alldeles själv.

Panikångest finns där i bakgrunden. Jag motar den, vet att den inte kommer att hjälpa utan bara göra mig ännu mer handlingsförlamd än vad jag redan är.

 

Vi köpte saker till min lägenhet idag. Dyra teknik-saker. Lilleman tyckte att TV:n var snygg, men att mamma skulle behålla den gamla. Så blev det.

 

Imorgon tar jag nya tag. Håller ångesten borta genom att koppla av känslorna och styr mot det där nya, helt okända. Jag är rädd men samtidigt väldigt förväntansfull, för inte kan väl livet vara över nu? Det har ju för fasiken precis börjat!