tanklstmodig.blogg.se

Ångesten nu alltså.

Fått schema. Boklista. Datum på tenta.

Så mycket som måste göras och planeras. Skriva listor. Köpa böcker för massor av pengar.

 

Kommer jag att klara det här?

Kommer jag verkligen reda ut hela situationen att läsa samtidigt som jag har sjumånaders som vägrar sova? Just nu känns det inte som det. Men det är inte som att jag har så mycket val egentligen.

 

Är jag tillräckligt smart?

Det här är så okänt vatten. Gymnasienivå är en sak. Det kan jag. Jag är jävligt bra på den nivån. Högskola är något helt annat. Jag kommer att känna mig dum och antagligen göra bort mig. Jag känner mig oftast otillräcklig i de flesta akademiska sammanhang och det här något helt nytt. Jag kan inte vara bäst och det gör ont i varje fiber i hela kroppen. Prestationsångesten som jag kände i gymnasiet kom som ett brev på posten.

 

Jag måste försöka. Jag måste prova. Det är okej att misslyckas också. Det kan ju gå.

 

Det känns bättre i morgon.

Det är hemskt dåligt med uppdateringar just nu känns det som.

 

Har fått tid hos psykolog den 18:e september. Ska bli spännande.

Har färgat håret. SOm vanligt är mitt hår som det är och vill inte bli färgat. Någon nyans mörkare blev det nog i alla fall. Måste ringa någon frissa i morgon. Över ett år sedan jag klippte mig och det håller inte.

 

Har inte så mycket djupare saker att säga. Känner mig rätt dränerad just nu. Alltid strul med pengar.

Skulle vilja tröstäta. Kan inte.

 

Förövrigt så borde Lovis komma ut nu snart. Jag vill så gärna träffa honom. En helt ny individ i vårt gäng som ska ta plats. En bebis till att snusa på.

Flrskoleförkylningen har slagit till här hemma.

Lo ligger på 38 grader och snörvlar och hostar. Jag är helt stopp i huvudet och Ludvig är gnällig. Hoppas det går över snabbt.

 

Har jag nämnt att jag tycker att försäkringskssan är lite lustiga? Hyran betalas i förskott och bostadsbidraget ges i efterskott. Jag ligger alltså ganska mycket pengar back just nu. Det hjälper inte med ångesten men jag kommer att lösa det på något sätt. Det ordnar sig nog. Har suttit i telefon med banker hea dagen för att se om det finns en möjighet för mig att få lite kredit på mitt konto. Visar sig att min bankhen inte jobbar förrän på onsdag, så jag får väl vara kall tills dess antar jag.

 

Jag saknar Ludvig. Han suger musten ur mig men jag saknar honom som attan nr han inte är här.

Bakade en massa bullar igår. Räcker väl nån vecka i alla fall.

 

Ska på 65-årskalas nu ikväll. Har lite ont i magen men det är rent fysiskt så det är inget att göra åt mer än att stå ut. Så det har blivit en tråkdag för Ludvig. Bara varit inne och titta på Tv. Ja och ner i tvättstugan. Han är dessutom förkyld. Typiska förskolebakterier. 

 

Tråkinlägg för en tråkig dag.

 

Jag är begåvad med morgonpigga barn.

 

Så klockan nio, när de varit vakna i tre timmar, drog vi till parken. Vi lekte och matade änder. Sen fikade vi. Morbror Johan kom en sväng och hängde med hem. Ludvig är nöjd.

 

Har hittat en ny ungdomsbokserie som jag fastnat för. Hunnit 7 kapitel i första, har inte så mycket tid nu när Ludvig är här men nästa vecka så.

 

lägenheten är städad men är snart skitig igen. Det där med att laga mat två gånger om dagen gör att det blir disk och skit hela tiden. Städar golvet fyra gånger om dagen i köket. Men det är bra avslappning för hjärnan. Och hjärnan är trött just nu.

 

Läsa var det.

Har tagit kontakt med BVC, får se när de ringer upp.

 

Bilcity ringde och bilen är färdig, ännu ett stressmoment. Kompis kommer hit och tar barnen så jag kan ut och hämta den. Har i alla fall en parkeringsplats nu.

 

Magkatarren har återvänt. SKa se vad som kan göras åt det. Stressa mindra antagligen, men jag vill så mycket. Vill klara mig själv. Vill att mina barn ska ha det bra och jag vill definitivt inte vara till besvär för andra. Det känns inget vidare att behöva lasta människor med mitt bagage, de har säkerligen nog med sitt eget.

 

Lo och BLW går över förväntan! Hon äter ganska mycket även om det mesta hamnar på golvet. Hon är mycket nöjdare när hon inte blir matad utan får bestämma själv. Envisa unge!

Började med BLW idag med Lo. Vet inte hur mycket hon får i sig men hon äter i alla fall.

 

Träffade en gammal klasskamrat från gymnasiet på fika idag. Vi hade mycket gemensamt visade det sig och det var hur trevligt som helst. Inga olyckor idag i alla fall. Igår råkade jag låsa in Lo i bilen tillsammans med nycklar och mobiltelefon. Det blev till att krosa en ruta. Senare på dagen ramlade min lagning av framtanden av. Och naturligtvis hade inte tandläkaren några tider den här veckan men hon gick in extra i morgon och fixar det. Serviceminded.

 

Kvällarna börjar bli lite ångestladdade. Jag städar för jag har inte ro i kroppen att sitta ner, samtidigt orkar jag inte med hur mycket sällskap som helst. SOm introvert måste jag hinna ladda batterierna i mellan åt. Jag skulle vilja läsa men finner som sagt ingen ro. Första stadiet av min panikångest. Jag känner igen det så väl. Kanske dags att ringa till BVC och få en samtalskontakt. Vi får se. Jag tror jag hade mått bättre om jag hade kunnat motionera mer, få väck den oroliga energin. Svårt dock med två små barn och ensam.

 

Jag måste dra ner på amningen. Spelar ingen roll hur mycket jag äter utan jag bli tunare och tunnare. Det hade varit helt ok med en sex amningar per dygn men det är fortfarande 12ggr i snitt. Precis lika mycket som när hon var 3 månader. Men! Hon är inte så intresserad av att äta vanlig mat.

Funderar på det här med BLW och tänker ge det en chans i alla falll. Det går kanske bättre om hon själv får hålla i maten och pilla än att jag ska försöka tvinga in mat i munnen på henne. Puréer har ingen rolig konsistens för den delen heller.

 

Igår var vaktis här och bytte lysrören i kökstaket. Skitbra! Synd bara att det inte gick att släcka sen. SÅ natten har varit ljus. Men nu var de här precis och bytte strömbrytare och nu funkar det som det ska.

 

Dåliga dagar har vi alla. Jag har många, speciellt nu. Noll i tålamod med barnen känns det som och konstant dåligt samvete. Det känns inte som att jag kommer vidare och jag är fast. Kanske borde ringa och prata med någon. Bvc kan säkert ställa upp.

 

Har varit på förskolan och hämtat papper. Hatar de här papperna. Så mycket siffror och jag kan knappt reda ut det. Sen måste vi ha ett gemensamt schema och bara det ger mig ångest. Det kommer att bli tjafs. Som vanligt. 

 

Lo är inne i en förskräcklig fas. Hon är som en igel och jag orkar inte det just nu. Hon kan inte ligga på golvet, inte sitta själv. Noll självständighet. Jag vet att hon bara är sju månader men just nu är jag egoistisk och hade behövt lite rymd att röra mig i.

 

Jag är slut i i huvudet idag. Det är för mycket drama för mig och min introverta personlighet. Det blir att jag drar mig undan i stället. Precis tvärtemot det jag borde göra i det här läget. Det blir väl kanske bättre någon gång.

Jag har ridit. Och nu har jag ont i mina sittben. Sadeln var hård och jag har inte så mycket dämpning. Unge 1 badar. Unge 2 skulle sova men har helt plötsligt blivit fantastiskt svårsövd. Jag har mattor i min lägenhet. Och jag har en hemlighet, som ingen kommer att få reda på. Blah blah.

 

Kan det inte bli oktober snart så en kan börja julpyssla?

14 gånger. F-J-O-R-T-O-N gånger vaknade Lo i natt.

Jag är mer död än levande just nu. Tänk zombie. Tydligen någon utvecklingsfas nu när hon inser att vi inte sitter ihop. Dessutom vill hon amma varenda gång och jag är faktiskt så elak att jag nekar henne. Om hon skulle äta så ofta skulle jag få en överproduktion utan like.

 

Ludvig är spänd. Vi ska med INa till stallet och rida och pyssla. Han ser fram emot det och det gör jag med. Det jobbiga är projektet att ta sig ner till bilen med vagn och bilbarnstol för den står här uppe just nu. Måste inom ÖoB och köpa förvaring. Såg att de hade extrapris på det och tänkte spendera morgondagen med att fixa ungarnas kläder.

 

Har filat på ett inlägg om något som stör mig men vet inte om det är lämpligt. Kan ställa till en massa, får se om jag kan få det någorlunda objektivt innan jag lägger ut det.

Finns det något mysigare än att krypa upp i sängen hos fyraåring och läsa lite sagor och sjunga lite? Han tar sitt huvud och lägger på min axel.. Myser in sig i håret och viskar "mamma, jag älskar dig". Villkorslös kärlek kallas det nog. Men ansvaret. Det är ett jävla ansvar att uppfostra ett barn. Att vara en bra förälder går ut på att förstöra sitt barn minst. Just nu känns det rätt misslyckat. Men han älskar mig i alla fall. Jag älskar dock honom tusenfalt mer.

Kvällen igår var bra. Det var fylla och fest. Och ömma bröst. Skitjobbigt att behöva tänka på att pumpa hela tiden men Lo visar inga som helst tecken på att vilja sluta amma så det är väl bara att hänga på. Ludvig var åtta månader när han totalvägrade bröstet. Det är mysigt med amning men jag känner mig lite låst just nu utan avlastning.

 

Tänkte att vi behövde hitta på något idag så vi traskade bort till Järnvägsmuseét på Söder. Det var fint och väldigt informativt men som vanligt bangade ungen rummen som var mest intressanta. Han är ganska rädd för mörker och konstiga ljud vilket det var gott om.

 

Vi har lagat mat och städat lägenheten. Lo vägrar sova. Hon kommit in i en fas då hon bara snurrar och vet inte vad hon vill. Tröttsamt.

 

Vilokväll blir det.

Så att eh... Jag saknar Ludvig. Han må vara världens besvärligaste i bland men jag saknar honom alltid när han inte är här.

 

Hur kommer det sig att jag alltid är den elaka när något ska bestämmas. Om jag för en gång skull inte tar hänsyn till alla som är inblandade så är jag elak. Men jag sliter ju in-och-ut på mig själv för att vara till lags.

Jag blir så trött. Och jag behöver tvätta.

Det där med att vara morgonmänniska. De som säger att de är det, är de på riktigt? Jag är definitivt det inte. Jag är sur irriterad och vill helst inte prata innan klockan 11. Min son däremot är riktigt pigg på morgonarna och alla som har träffat honom vet vad det innebär. Han pratar. Non stop. Jag håller på att bli galen på allt tragg om ingenting. Kan ungen inte bara vara tyst? Det är inte så att han nöjer sig med mm:ande och nickande utan man behöver verkligen prata. Det driver mig till vansinne.

 

Sen att mitt morgonkaffe tar över två timmar att dricka för jag inte har tiden att sitta ner för allt som måste göras, ja, det är ju en bisak.

 

Fördelen med att ha en blogg: Skriva av sig.

Nackdelen: Jag kan inte riktigt skriva vad jag vill eftersom det är ett öppet forum.

 

Jag är en svartsjuk människa. Jag brukar proklamera att det inte är fallet men innerst inne så är jag det. Jag känner äganderätt över människor. Det är hemskt småaktig känsla som stör mig. Det gör att jag i bland blir oproportioneligt arg när jag känner mig sviken. Oftast är det inte så att människan i fråga vill svika utan det är som sagt en känsla hos mig.

Men i vissa fall blir jag sviken på riktigt och då vet jag inte var jag ska göra av de känslorna. Konflikträdsla är något annat som ligger mig nära till hands. Hur ber man en människa att dra åt helevete utan att skapa en konflikt eller såra den? Det är en omöjlig ekvaktion. Ingen gillar att bli dumpad, talar av egen erfarenhet.

Så nu sitter jag här och funderar på hur jag ska lösa det. Förmodligen kommer jag bara att låta det bero och sviken gång på gång.

Jag är feg helt enkelt.

 

Det psykiska börjar sätta sig i det fysiska. Jag har haft konstant värk hela den här veckan. Knäna är som meloner och fingrarna lyder inte alls. Handleder vill bara böja sig i vissa vinklar. Men jag knaprar paracetamol och hoppas att det går över när stressen lagt sig en del. Det värsta är att stortårna värker och det har jag aldrig varit med om innan. Men någon gång ska väl vara den första.

 

Jag saknar min lilla Ludvig. Han kommer hem snart och vi ska mysa hela kvällen. Eller bråka och sen mysa för det här är jobbigt för honom. Det här är inte hemma. Men man kan ju hoppa spå att han vänjer sig så småningom. Det måste vara jobbigt att gå från att ha en hel familj till att helt plöstligt att ha två hem.

 

Nu kom det besök.

 

 

Hösten tog en oväntad riktning!

Det blir att plugga i höst i alla fall! Heltid på distans, historia grundkurs. Kommer att bli tufft med en sexmånaders bebis men jag ska försöka! Ekonomin blir ju bättre i alla fall!

 

Känns som att vinden kan vänder nu och att det blir medvind. Det hade varit skönt för omväxlings skull.

Det är noll insyn i lägenheten. Tror jag i alla fall. Om en inte är på balkongen. Och det passar eftersom att naken het är föredra. Men vanemänniska som man är så har det blivit en vana att gå med kläder. Måste öva på det där. 

 

Fördel med att bo i stan: närhet till det mesta.

Nackdel med att bo själv: Laga mat. Avskyr att laga mat.

Mycket tankar i kväll. Mest om kroppsuppfattning och om att gå vidare. Ska nog ringa till vårdcentralen och boka tid för en konsultation om bukplastik. Rent psykiskt behöver jag det, ja till viss del fysiskt också. Men jag är rädd. Det kommer att göra så jävulskt ont och jag har en liten och inte så mycket avlastning. Sen innebär en plastik dränage och skit. Hur fixar man det med en fyraåring och en bebis. Det kommer att strama i månader...

Jag vet inte hur jag ska göra helt enkelt. Men en konsultation kan en ju alltid gå på se om man ens får lov att göra det.

 

Imorgon ska Ludvig till Moster Rie och Jula. Sova i husvagnen. Han är peppad till tusen!

 

Första natten med båda barnen i lägenheten stundar. Det ska bli mysigt.

Det är fantastiskt hur en fyraåring kan stöka upp på enbart några minuter! Han har redan hunnit leka med bilar, tåg och lera och har enbart varit här i två timmar. Jag har i alla fall tiden att städa.

 

Väntar kvällsbesök nu. Igår var första kvällen ensam och den var mindre dryg än vad jag trodde att den skulle vara. Tvingade mig själv att sitta ner och ta det lugnt även om det finns saker som måste göras. Måste dra fram symaskinen och sy kanaler i några gardiner så att det inte ekar så fantastiskt här.

 

Ludvig är grymt besviken på TV-utbudet och jag förstår honom. Canaldigital har strulat till det så jag har bara 1, 2 och 4. Barnkanalen också förstås men de sänder inge roligt så här dags på dagen. I och för sig har jag en dvd-spelare med tillhörande filmer men tyvärr ingen förlängningsladd och det är ont om uttag här. Det får bli en senare sak att ordna känns det som.

 

De flesta har gått tillbaka till sina jobb efter semestrarna nu och det märks när man försöker få tag i folk. Jag ser framemot att ha ett jobb att gå till eller i alla fall en sysselsättning. Fick tipset av storasyster att ringa till kommunen och se om de behöver ha kontaktpersoneroch på så sätt dryg ut kassan med någon tusing i månaden. Det hade varit mycet välkommet. Ska bara finna orken till det.

Dålig uppdatering är väl det här kallas. Det har varit folk här hela tiden sen flytten och det känns skönt men det lämnar inte så mycket plats till annat.

 

Kvällen i går var trevlig. mycket skratt och vänner. Men framåt småtimmar kommer ändå känslan av ensamhet över mig. Jag är lämnad kvar. Bortratad. Har inget erbjuda. Två av människorna var kvar tills klockan tre, antagligen mest för att jag hade svårt att släppa dom. För det är ensamt. Sängen är så jävla stor (trots att jag mestadelen av nätterna sov ensam de sista åren). Lo har börjat sova hela nätterna helt plötsligt vilket gör det ännu mer ensamt men det är skönt för henne.

 

Jag fyller dagarna med att städa och pyssla men någon gång måste en ändå sätta sig ner och reflektera. Då hade det varit skönt att ha någon att bolla med. Alla har egna liv och jobb att sköta. Jag känner mig ganska meningslös, utan något syfte.

 

Jaja, färdigstädat och tvättar. Ska montera ihop ett caféset och ringa i panik till någon när det inte går. 

Dåligt med updateringar här nu men det är mycket att stå i vid en flytt.

Lägenheten är nästintill iordninngställd. Underbara vänner som har ställt upp med att bära, skruva, dona, fixa och helt enkelt bara finnas till och stötta.

 

Idag blir det små pill sen är det spelkväll. Jag sover dåligt. Sängen är skön men stor.

 

Grannen mittöver har två barn varav den äldsta killen hemskt gärna ville träffa Ludvig nästa vecka och leka. Annars är dte inte så mycket barn här sa mamman. Hade varit underbart om de två fungerade ihop och man kande köra en "öppen-dörr". Alltså att de kan gå över till varandra och leka.

 

Får väl ta och fixa in lite bilder här kanske?

Nu är jag här.

 

Dagen har gått bra. Ludvig är ledsen och orolig vilket inte alls är konstigt. Jag höll på att börja gråta när jag lämnade honom i huset. Det känns som att jag överger honom. Att jag har berövat honom på en familj. Han vill vara hos sin mamma och syster men också hos sin pappa och det skär i hjärtat att se kampen i hans huvud.

 

Jag har ingen säng. Soffan är bäddad men den är stenhård och i velour men det funkar nog för en natt. I morgon ska jag gosa in mig i den nya sängen med Lo. Undrar om hon kommer att acceptera att bli nerlagd i sin egen säng efter nattamningarna. Kommer att bli fruktansvärt trångt här annars.

 

Jag blev återigen påmind om vilken underbar familj jag har och för att inte tala om mina vänner. De ställer verkligen upp när det behövs.

 

Nu, svtplay. Sen sömn.

Det är tight i kroppen i dag. Svårt att andas. Till hälften är det som julafton och till hälften vill jag bara hålla fast i det jag har.

 

Flyttdags! 

För några år sedan hade jag en fantastisk upptäckt. Den ändrade mitt liv och mitt sätt att se på en del saker. Jag upptäckte nämligen att Peps Persson inte sjöng "hök stanna", utan "hög standard".

 

Ikväll har jag haft en liknande. Electric Banana Band sjunger inte "Maya, min Maya! Min pilska lilla piraya", utan bitska! Ännu en sång som makes more sense!

 

Än så länge en bra dag. De senaste dagarna har vi bråkat konstant men idag har vi hållt sams och delat upp tillhörigheter. Så jäkla mycket man behöver.

Det här med ekonomi gnager mig. Efter ala räkningar är betalad, och under förutsättningen att jag blir beviljad bostadsbidrag, så har jag 2500:- kvar att leva på. Det är inte speciellt mycket pengar till mat, hygien och nöje med mera. Ska försöka hålla en matbudget på 1500:- i månaden. Senast jag gjorde det var när jag precis flyttat hemifrån. Tur att jag har gjort en operation så att jag äter som en myra i alla fall. Det blir storkok som gäller och jag måste göra barnmat.

 

Har halva köket kvar att gå igenom och min garderob, sne är dte äntligen klart. Släpet är lastat med första omgången och i morgon ska soffan hämtas så att jag har någonstans att sova första natten.

 

Dags för en kaffepaus!

Blev inte så mycket gjort. Tuttfia vaknade och körde ett amningsmaraton. Storebror har varit i väg med pappa och badat tillsammans med vänner. Han hade haft roligt och var "jävla mycket trött".

 

Har lagt till 30 julbloggar. Jag peppar riktigt mycket inför julen men i år har den en speciell betydelse. Inte bara för att det är min första jul i egen lägenhet utan också för att då har det gått ett halvår. De borde vara lättare då. Livet bör ha gått vidare. Sen gillar jag julen.

 

Nä, knyta sig nu. Ny dag i morgon.

 

 

 

 

Så, nu sitter jag här i soffan. Jag borde verkligen ta tag i det här med att packa men det är verkligen hitt sau dä luar just nu. Undanflykt, jag vet.

Vi hann med en tur till bvc och lillskruttan växer, på bredden, så det knakar! 9,8 kg vägde hon in på! Inte konstigt att hon tycker det är jobbigt i värmen alltså. Kommer bara i håg själv hur jag led när temperaturen steg över 20 grader för några år sedan.

 

Konstigt det där med. Jag trodde jag skulle känna mig mer bekväm i min kropp nu när jag väger 50 kg mindre men icke! Alltid finns det något att klaga på. Det hänger här och där och är jag inte lite glåmig säg? Nä, jag måste nog jobba på min självbild en hel del höst. Jag duger nog alldeles lagom som jag är. Det hade iofs varit skönt om folk kunde sluta kommentera vikten alltid. Jag gör inget aktivt för att tappa mer i vikt och det är definitivt inget jag kan göra något åt. 

 

Nä, ska se om Losan kan somna en stund så jag kan tömma en garderob.

Det börjar dra ihop sig och det är mycket som ska fixas. Jag drömmer mardrömmar om bestick. Jag har inga bestick! Plastgafflarna jagar mig uppför trappor och jag vaknar kallsvettig. Tur man inte har större problem.

 

Dagens schema består av packning och städning. Ett besök på bvc för Losan ska med petas in. Får se om hon sprängt alla viktkurvor eller om det lugnat ner sig lite nu. Tänder har hon fått i alla fall och de används flitigt vid amningar. Närhet som närhet antar jag.

 

Bitterljuvt. Det är en konstig känsla. Jag ser framemot att få bo själv. Att få inreda som jag vill och att bara behöva ta hänsyn till mig och hur jag vill ha det. Jag har aldrig bott ensam. Det skrämmer mig en del. Att vara ensam är inget jag är bra på, det slutar oftast med att jag sitter handlingsförlamad och stirrar in i en vägg. Dock har jag bestämt mig för att försöka aktivera genom att måla och pyssla nu i början. Får väl se hur länge det håller, att genomföra saker är inte heller min starka sida.

 

 

Jag har länge tänkt att jag borde börja skriva. Det svåra är att hitta något att skriva om, något som är intressant. Den här gången går det kanske.

 

Jag har snart packat ihop hela mitt liv hos dig. Eller rättare sagt, mitt halva liv eftersom femtio procent av mig är du. Kartongerna står staplade, kläderna lagda i högar och sjävförtroendet i ruiner. Det är tungt att att tänka på att det ska finnas något som är liv efter oss.

Lilleman är orolig och går rundor. Han vill hjälpa till, men jag tror att han vill fixa oss. Det går inte. Det har du bestämt, alldeles själv.

Panikångest finns där i bakgrunden. Jag motar den, vet att den inte kommer att hjälpa utan bara göra mig ännu mer handlingsförlamd än vad jag redan är.

 

Vi köpte saker till min lägenhet idag. Dyra teknik-saker. Lilleman tyckte att TV:n var snygg, men att mamma skulle behålla den gamla. Så blev det.

 

Imorgon tar jag nya tag. Håller ångesten borta genom att koppla av känslorna och styr mot det där nya, helt okända. Jag är rädd men samtidigt väldigt förväntansfull, för inte kan väl livet vara över nu? Det har ju för fasiken precis börjat!