tanklstmodig.blogg.se

Jag har länge tänkt att jag borde börja skriva. Det svåra är att hitta något att skriva om, något som är intressant. Den här gången går det kanske.

 

Jag har snart packat ihop hela mitt liv hos dig. Eller rättare sagt, mitt halva liv eftersom femtio procent av mig är du. Kartongerna står staplade, kläderna lagda i högar och sjävförtroendet i ruiner. Det är tungt att att tänka på att det ska finnas något som är liv efter oss.

Lilleman är orolig och går rundor. Han vill hjälpa till, men jag tror att han vill fixa oss. Det går inte. Det har du bestämt, alldeles själv.

Panikångest finns där i bakgrunden. Jag motar den, vet att den inte kommer att hjälpa utan bara göra mig ännu mer handlingsförlamd än vad jag redan är.

 

Vi köpte saker till min lägenhet idag. Dyra teknik-saker. Lilleman tyckte att TV:n var snygg, men att mamma skulle behålla den gamla. Så blev det.

 

Imorgon tar jag nya tag. Håller ångesten borta genom att koppla av känslorna och styr mot det där nya, helt okända. Jag är rädd men samtidigt väldigt förväntansfull, för inte kan väl livet vara över nu? Det har ju för fasiken precis börjat!