tanklstmodig.blogg.se

Det där med att vara morgonmänniska. De som säger att de är det, är de på riktigt? Jag är definitivt det inte. Jag är sur irriterad och vill helst inte prata innan klockan 11. Min son däremot är riktigt pigg på morgonarna och alla som har träffat honom vet vad det innebär. Han pratar. Non stop. Jag håller på att bli galen på allt tragg om ingenting. Kan ungen inte bara vara tyst? Det är inte så att han nöjer sig med mm:ande och nickande utan man behöver verkligen prata. Det driver mig till vansinne.

 

Sen att mitt morgonkaffe tar över två timmar att dricka för jag inte har tiden att sitta ner för allt som måste göras, ja, det är ju en bisak.